Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

En krönika som refuserades av Metro på grund av att den andades "elitism"... Lite putslustig, kanske.

Ibland får jag för mig att jag skulle vilja ha ett vanligt nio till fem-jobb. Då skulle jag kunna stänga av hjärnan när jag lämnar kontoret. Jag skulle slippa de stunder då den kreativa ångesten frontalkolliderar med mina deadlines. Och jag skulle inte vakna med ett ryck mitt i natten, förbannande mig själv över att jag just kommit på en strålande och putslustig knorr till en redan lämnad text.

Samtidigt vet jag att jag inte skulle överleva en enda dag på ett vanligt jobb med en fast anställning. Jag vet också att många som har enformiga, tråkiga "vanliga jobb" säger sig kunna offra sin ena arm för att få byta med mig - men att de i princip aldrig tar steget.

Trots den till synes milsvida skillnaden mellan att vara förvirrad skribent och, låt säga, skolbespsiningsbiträde - så är steget inte så långt för den som verkligen vill ta det. Allt jag behöver göra är att promenera över till arbetsförmedlingen. Och allt skolbespisningsbiträdet behöver göra är att säga upp sig och ge sig ut på frilansskrivandets gungfly. Vill man ha förändring, då kan det ordnas på en kafferast.

Men skall sanningen fram så tycker jag nog att den kreativa ångesten är ett pris som är väl värt att betala för min frihet. På samma sätt känner jag många som tycker att tryggheten mycket väl uppväger de snäva ramar som ett fast arbete erbjuder.

I princip alla förblir vid sin läst. Men vi fortsätter att avundsjukt blänga under lugg på varandra. Därför är jag uppriktigt imponerad av de människor som frivilligt orkar och vågar lämna sina gamla hjulspår. De som faktiskt bryter upp och prövar något nytt är de enda som utvecklas i vårt sahälle. Vi andra, vi är egentligen bara fega, långsamt åldrande harpaltar.

---