Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Buck up, suck up...

Publicerad i Nyliberalen 2002

"Buck up, suck up... and come back when you foul up"
skriven av James Carville och Paul Begala
Simon & Schuster Bokförlag, New York.
224 sidor
ISBN 0-7432-2422-1

Politiska strategitips från Clintons War Room.

Ingress:
"Buck up..." är årets mest uppmärksammade bok i ämnet politisk strategi och kampanjkonst. Den ligger på de internationella bestseller-listorna och citeras livligt i media. I Sverige har boken fått stå som exempel när tabloiderna skrivit om negativa politiska kampanjer - något som den egentligen bara delvis och tämligen ytligt berör.

Text:
Författarna till "Buck up, suck up... and come back when you foul up", James Carville och Paul Begala, har en lång karriär som politiska konsulter bakom sig. Som team har de arbetat sedan 1983 och de är mest kända för att ha lyckats föra en pilsk, ung guvenör från Arkansas till Vita Huset. De är helt enkelt två rävar till politiska konsulter som sett allt, varit överallt och gjort allt.

I Sverige har uttrycket "amerikanska politiska konsulter" en rätt så negativ klang, ända sedan tv-programmet Striptease gjorde en stor sak av att de svenska socialdemokraterna använt sig av just sådana. Nu skall man dock hålla i minnet att det är tämligen ovanligt med heltidsanställda tjänstemän i amerikanska partier och kampanjer. Istället finns en stor kår av frilansande experter. I Sverige hade de kanske istället varit ombudsmän. Mer dramatiskt än så är det egentligen inte.

Marknaden för politiska frilanskonsulter är enorm i USA. I Sverige genomförs varje fyraårsperiod c:a 300 allmänna val till olika församlingar. I USA håller man under samma period 475.000 val till diverse församlingar och ämbeten. Det säger sig självt att behovet av expertis under tidsbegränsade perioder är stort.

Av alla valkjampanjer i USA är det naturligtvis en som tilldrar sig mer uppmärksamhet än alla andra - presidentvalet. Det är för sina meriter där som bokens författare gjort sig kända för en bredare allmänhet.

Eftersom Carville och Begala älskar Bill och Hillary och avskyr republikaner i allmänhet - och President George W. Bush i synnerhet - skall man vara beredd på ett viss politskt tröskande. Men det hör egentligen inte hit. Detta är inte en bok om politikens innehåll. Det är snarare en bok om maktspelet. Och som sådan är den intressant.

Bäst blir det när författarna ger oss inblick i spelet bakom kulisserna. Krishanteringen kring Lewinsky-affären är ett genomgående tema. Denna komplicerades av att president Clinton inte bara for med osanning inför folket och kongressen - utan även inför sina medarbetare. Således kunde talesmän sändas iväg till talkshows i amerikansk teve, utan att ha mer än en mycket vagt välsignad strategi i bakfickan. I ett fall beskrivs hur presidenten, outtalat, var medveten om att hans medarbetare egentligen visste att han inte berättat hela sanningen för dem. Mer än så fanns inte att bygga på när Paul Begala sändes iväg till grillning i det legendariska teveprogrammet Meet The Press. Svettigt värre. Men ändå lyckades Clinton-administrationen även denna gång landa på fötterna. Bokens utskrift från programmet får Bosse Ringholms legendariska papegoj-presskonferens att framstå som yvig, öppen och glappkäftad.

I boken finns otaliga exempel, goda historier, skrönor och anekdoter -- som i sig gör den värd att läsa vad gäller samtidshistoria och amerikana.

Men vad är det då, rent konkret, som erbjuds i boken? Ja, det beror nog rätt så mycket på vilka ingångsvärden man har. För den som är novis i det politiska spelet kan detta säkert vara någon form av Uppenbarelsebok. Vi kommer med säkerhet att få se många nyblivna och självutnämnda Spin Doctors referera till detta verk framöver. (Om inte förr, så i vart fall när den utkommer i billig pocketupplaga.)

Den som följt amerikansk politik och som själv varit aktiv i det politiska spelet får färre överraskningar. Däremot får denne läsare en möjlighet att närmare analysera kända skeenden - med facit i hand och dokumentationen framför sig. Det är både nyttigt och intressant.

Dessutom är spelets informella grundregler alltid värda att upprepa, för alla. Det är lätt att tappa perspektivet när man studerar den politiska processen på allt för nära håll. Carville och Begala hjälper helt enkelt nedgågna politikmissbrukare att återfå helhetsbilden och att få ett grepp om vad som är väsentligt.

Författarnas upplägg är att presentera lärdomar från amerikanska politiska kampanjer så att de kan användas av läsaren i vitt skilda sammanhang. Det är i vart fall vad de påstår. Och ibland är det kanske på det sättet. Men som regel framgår det tydligt att detta är en handbok för politiska varelser.

"Buck Up..." skildrar många olika sidor av det politiska spelet. Men det är främst ett kapitel, med titeln "Kick Ass!", som uppmärksammats i svenska media. Detta för dess påstådda entusiasm för så kallad negative campaigning. Visst. Kapitlet handlar om att man skall ligga på, bland annat när det gäller att hugga mot sina motståndare. I större delen av världen är detta ett helt naturligt beteende för människor som sysslar med politik. I svenska media blandas det dock samman med negativa kampanjer - som ju faktiskt är en helt annan femma. Det säger kanske mer om det svenska politiska livet än om den aktuella boken.

I kapitlet "Kick Ass" vill författarna få läsaren att såväl ta initiativet som att ge hårda servreturer. Här beskrivs bland annat hur oerhört viktigt det är att allt blir rätt redan första gången media rapporterar om ett politiskt initiativ. När journalister i framtiden kommer att rapportera om ett ämne, då bygger de nämligen mycket av sitt material på tidigare skrivna artiklar. Detta resulterar ibland i att felaktigheter börjar leva sitt eget liv i spalterna. Är tandkrämen väl ute ur tuben, då är det i princip omöjligt att pressa in den igen. Därför är det viktigt att vara först, att vara tydlig och att agera med kraft.

Ibland handlar detta om att presentera den egna politiken - ibland om att kritisera motståndaren. Oavsett vilket, gäller det att vara på offensiven. Eftersom tidningarna främst skriver om skandaler, tabbar, opinionsmätningar och angrepp - då är det nog lika bra att gå till något slags angrepp, eftersom det som regel är det enda man kan påverka.

Men att förväxla detta med den oerhört effektiva (och underhållande) sysslan negative campaigning, det är nog att ta i.

James Carville och Paul Begala bjuder även läsaren på mycket annat smått och gott. De skriver om envisheten som en dygd. Om att förvandla "fools into tools". Ett kapitel ägnas åt hur man sätter agendan. Ett annat åt de problem som följer om man förväxlar mål med strategi och taktik. Ett beskriver fördelarna med öppenhet istället för hemlighetsmakeri. Och så vidare. Boken avslutas med rådet att man bör veta vad man skall ta sig till - om man skulle råka vinna. Är du redo för segern? Är du klok nog att hantera den på ett vettigt sätt? Se där, ytterligare en frågeställning med aktualitet i den svenska valrörelsen.

När det gäller det hårda tonläget i politiken, påpekar författarna att det rör sig om ett exklusivt val. De frågar sig hur striden skulle se ut om till exempel Coca-Cola och Pepsi inte vore ett vardagligt val - utan om konsumenten bara kunde välja märke vart fjärde år. Man kan hålla med om misstanken att det knappast skulle bli en vacker syn. (Kanske blir denna reflektion också mer av en politisk tanke än Carville och Begala tänkt sig. Politik är ett val vart fjärde år - men på marknaden råder ständig valfrihet.)

Sammanfattningsvis är detta en intressant och underhållande bok. För folk som sysslar med politik är den förmodligen också viktig. Det räcker med att slå på teven så här i valtider för att se hur dess teser, idéer och erfarenheter tillämpas i verkligheten. Av vissa.

---