Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Hjärnsläpp.

Publicerad som krönika i Metro Arbete 2000.

Varför går folk i baklås så fort det är dags för en anställningsintervju? Visst, man är nervös och tillgjord. Men kan det förklara dessa massiva hjärnsläpp?

Med kallsvetten vällande fram i floder kunde jag på en anställningsintervju inte för mitt liv komma på hur gammal jag var. Granskande och förvånade ögonpar pendlade mellan mig som yrade något om "trettiofem, ungefär" och de papper som visade att jag vid tillfället var exakt trettiotvå år. "Ja just det... Inte... eh... va?" Chefens dobermann visade tänderna. "He-he."

Men tydligen hade de behov av en lallande idiot. För jag fick faktiskt jobbet.

På samma arbetsplats hade jag, något år senare, tillfälle att sitta på andra sidan bordet. Framför mig passerade hoppfulla platssökande revy. Alla med nerverna utanpå kroppen. Ironi och sarkasm var liksom inte dagens lösen.

En ung manlig sökande hade sin finaste mörka kostym på sig, vilket möjligen var lite over-the-top. I glipan mellan byxbenen och de svarta skorna lyste ett par vita tubsockor. Sådant måste man ju göra sig lustig över.

"Jaha, tennisstumpor! Vi kanske skall ta den här anställningsintervjun någon gång då ni inte har så bråttom iväg att sporta" mullrade jag.

Sedan blev det tyst. Innan jag visste ordet av hade den unge mannen, blodröd i ansiktet, mumlat "jaha", rest sig och gått ut i rummet. Vi lyckades inte få stopp på honom förrän ute i trapphuset.

Så hys hopp! Alla lider alla helvetets kval under anställningsintervjuer. Även de stora, starka och kloka får hjärnsläpp. Alltid!

---