Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Seriemördarbeteende.

Publicerad i Metro Arbete 2000.

Det är möjligt att jag lider av en mild beteendestörning. Jag insisterar nämligen på att saker och ting skall vara kvar i mitt arbetsrum, på sin plats. Mina arbetskamrater flinar och viskar om "seriemördarbeteende" när jag prydligt arrangerar mina pennor - allt efter användningsområde. Men jag står på mig. Snabbt vill jag kunna hitta de arbetsverktyg och den information jag behöver. Tyvärr är detta en hopplös kamp.

Efter möten i mitt rum råder en märklig oreda: De papper vi sammanträtt över är med ens på drift; en tavla ligger i bokhyllan; en stol är plötsligt ersatt med en pall; det ligger ett radergummi i askkoppen; min morgontidning är utbytt mot en helt annan tidning.

Dessutom fattas, föga förvånande, tre zip-skivor. (Min teori är att skivorna förs till en hemlig fabrik där de smälts ner till trådgalgar, som sedan dyker upp hemma i garderoben.)

Man skulle kunna tro att motarbetarna gör sådär bara för att retas. Men icke. Det är rätt intressant att se hur folk, med tom blick och med tankarna på annat håll, gör de mest besynnerliga saker. Någon kan komma in på mitt rum, ställa en fråga och samtidigt förstrött fingra på radions rattar. När man undrar varför, då är personen i fråga helt oförstående.

-Va?
-Jo, jag undrade vad det är för fel på P1? Du bytte kanal.
-Va?
-Är du gullig och byter tillbaks till P1?
-Öheee... vilken frekvens är det då?

Men jag skall inte klaga. Jag får så mycket i gengäld. Halvdruckna kaffemuggar och uträtade gem till exempel.

Fotnot: Dagen efter att denna krönika publicerades hittade jag inte mindre änn 22 halvdruckna kaffekoppar i mitt rum, undangömda på de mest osannolika platser.

---