Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Mitt liv som skrivflicka.

Publicerad i Metro Arbete 2000.

Kan en "skrivflicka" vara en fet karl, iklädd uddablazer, fläckvis orakad och med en sur cigarr i mungipan? Det ansåg en av mina bekanta, som en gång hade en skrivbyrå. Under en sommar i min ungdom hyrde hon ut mig som skrivbiträde till ett intet ont anande företag.

Förvirringen blev total. Det var inte så många som bad den här skrivflickan att hämta kaffe. Däremot hände det att folk kom med en kaffemugg och en liten kaka som muta till mig - för att jag skulle förbarma mig över deras ärenden.

Ibland gick det inte ens så långt. En och annan vältränad dyr kostym i min egen ålder kunde slå sig ner vid mitt skrivbord för att kallprata om bilar, sport, brudar och annat ointressant. Efter en stund tog de sig samman:

-Det här brevet... skulle du... om du har tid. Men, eh, vaffan... jag har ju en egen skrivmaskin.

Så var det problemet ur världen. Och bättre blev det.

Den fjärran centraldatorn var lika stor som idiotiskt konstruerad. Gränssnittet gjorde arbetet många gånger trögare än nödvändigt. Alla suckade. Ingen tordes klaga. Men jag, semestervikarien, hade ju inget att förlora. Pårom!

Självaste datachefen ringdes upp. Vassa argument, ändlösa förklaringar och rena oförskämdheter utbyttes. Under samtalets gång samlades mina arbetskamrater runt mitt bord. När den rödglödgade telefonluren drämdes ner i klykan utbröt applåder.

Resten av sommaren behandlades jag med vördnad. Erbjudandet om ett fast jobb tackade jag vänligt men bestämt nej till. För så kallade kvinnoyrken - de är till och med mer än vad en stor, stark karl orkar med i längden.

---