Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Gå och bada.

Minnen från en svunnen värld.

Vi skall nu bege oss på en resa i tid och rum till det kommunistiska Östeuropa, närmare bestämt i Ungerns huvudstad Budapest. Denna stad är bland annat känd för sina varma bad. Turister glider ner i de vältempererade basängerna på Hotell Gellert, för att sedan masseras, ångbadas och svepas in i varma handdukar. Men inte vi. Istället skulle vi, de tre svenska herrarna, uppleva ett genuint bad. Vi skulle se hur Folket hade det.

Därför begav vi oss till det stora allmäna bad som ligger i stadsparken, snett emot cirkusen. Här steg vi in bland kutryggiga gummor, kommunistmaktens soldater (det var som sagt ett tag sedan), lustiga små farbröder och flera skolklasser i en praktfull sal. Ett kösystem ledde fram till luckor, där ingen människa talade något av mänskligheten känt språk. Med teckenspråk klarade vi oss dock rätt väl. Bada! Simrörelser. Skvätta vatten under armarna. Det oförstående ansiktet i luckan nickade till sist eftertänksamt och sköt till oss en biljett var i utbyte mot några fåniga plåtmynt.

Nästa anhalt var den disk där man lämnar in sina värdesaker till förvaring. Där var bristen på förståelse total. Efter en god stund av viftande framkom det att man behövde en speciell biljett för denna tjänst. Och biljetter köpte man i luckan, i slutet av den kö vi just delat glädje och sorg med. Nya charader. En kvart senare återvände vi med våra biljetter. Plånböckerna och klockorna låstes in. Vi tågade in i badet. Frågan var nu var man skulle få tag i badbyxor och handdukar. Någon hänvisar till kassan. Ut igen. Kö till värdeförvaringen. Kö till biljettluckan. Deposition betalas och nya biljetter utfärdas. Därefter åter till värdeförvaringen. Naturligtvis krävde detta en ny biljett, eftersom vi ju redan använt den förra för att förvara plånböckerna, vilka vi nu tagit ut. Ny kö. Nya charader...

I en hästskoformad byggnad runt själva basängerna finns omklädningshytter, duschar och allehanda specialäventyr. Vi bestämde oss för en snabb dusch, för att sedan gå direkt på huvudattraktionen – de varma baden. Men på något sätt hade vi hamnat i den dusch man använde när man badat färdigt. Det var därför med ett nödrop vi lyckades undgå att hamna i det system av enkelriktade gångar som ledde tillbaka mot klädhytterna och utgången. Jag vill påpeka att detta inte var helt lätt. I ett system av katakomber, fyllda med fuktig ånga gällde det att leta sig fram till en lucka mot friheten. Om man inte passade sig kunde man bli nedmejad av en bataljon nakna biffar som då och då kom springande, i takt, åt andra hållet. Kanske var det ungerska landslaget i friidrott, kanske spetsnaz-förband.

Till sist kände vi en kall bris, följde vinden och befann oss plötsligt vid de stora bassängerna. Detta var värt alla strapatser. I varmt, skönt vatten gled människor omkring, med bara nästippen uppe i den kalla vårluften. Några spelade verkligen schack här, vilket jag trodde bara förekom i turistbroschyrerna. Detta var avkoppling i sin högsta form.

Efter ett par timmars på loj drift i det varma vattnet återvände vi så, med skrynkliga fingrar och tår, till katakomberna. Denna gång var det lättare att hitta rätt. Det var bara att haka på en förbispringande bataljon av muskler, så hamnade man först vid duscharna och sedan vid omklädningsbåsen. Praktiskt.

Med rosiga kinder och händerna fyllda av lustiga små biljetter som vi fått av en dam som tog hand om badmössor, en som tog hand om badbyxor och en liten farbror som prydligt vek ihop och stuvade unan våra handdukar återvände vi till den stora entrehallen. Damen som lämnade ut våra förvarade värdesaker gav oss ännu en biljett och pekade sedan bestämt på papperslapparna och sedan på kassan.

Tillbaks till kön! Inte för att vi begrep varför vi skulle köa igen, men vi lydde. Och se, det var inte hyra, utan deposition vi erlagt för persedlarna. På andra sidan luckan vidtog biljettsortering i olika högar, ivrigt räknande och ett visst konfererande. Sedan skedde utbetalning. Intressant. Vi fick tillbaka mer pengar än vad vi betalt. Badbesöket gick alltså med ren vinst.

Det var då jag bestämde mig för att återvända. En vacker dag kommer jag att flytta hit. Jag skall då gå och bada ett par gånger om dagen – och sedan leva på vinsten.

---