Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Staten skapar främlingsfientlighet.

Publicerad som krönika i Metro 2000.

De människor som i åsikter, ord och handlingar är att betrakta som "främlingsfientliga" kan delas in i två grupper. Det handlar dels om rena tokskallar som hänvisar till grumliga rasistiska och nationella teorier. Den andra gruppen kan man kalla "vardagsrasister". De är rädda för det främmande; de anser att flyktingmottagande är en allt för dyr historia och de har inte ägnat tanken om alla människors lika värde allt för stor tankemöda.

Tokskallarna är någorlunda lätta att identifiera. Deras märkliga argumentation och idiotiska tilltag gör att deras idéer får ett begränsat genomslag.

Den andra gruppen är svårare att få grepp om, mycket större och mer komplex. Ofta handlar det om en känsla som folk varken kan eller vill analysera. Man är helt enkelt emot.

Vardagsrasisterna får, faktiskt, också stöd för sina åsikter av staten. Visserligen säger sig myndigheter och politiker arbeta mot främlingsfientlighet och rasism. Men det rimmar illa med verkligheten. Det är ett faktum att vi håller folk borta från vårt land - endast på grund av deras ursprung. De som ändå lyckas ta sig hit terroriseras av vår utlänningsbyråkrati. Folk hålls i ovisshet. Familjer splittras. Människor drivs till psykisk ohälsa och emellanåt till självmord. Vad är detta, om inte främlingsfientlighet?

Man kan konstatera att svenska staten orsakat mer psykiskt och fysiskt lidande bland flyktingar än landets alla nazister och rasister tillsammans.

Så vad får oss att tro att folk i allmänhet skulle vara mindre skenheliga, mindre onda och mindre trångsynta än vad staten är? I själva verket legitimerar myndigheterna främlingsfientligheten genom att föregå med dåligt exempel.

Genom särbehandling och genom att knuffa in folk i socialsvängen skapar staten också problem. Jag tror att de flesta invandrare vill ha ett hederligt jobb istället för bidrag. Men de är chanslösa. Socialtanter och integrationsmyndigheter fångar dem snabbt i sitt garn.

Det enda som kan få invandrare att anpassa sig till ett liv i Sverige är att de får klara sig på egen hand. Detta är dock ett alternativ de flesta förvägras. Så gnäll inte på flyktingarna när invandrings- och integrationsverksamhet kostar pengar. Ansvaret ligger helt och hållet hos de politiker som du själv har valt!

Mot detta invänder en och annan att mitt resonemang är allt för krasst. Men frågan är vad som är värst: Att låta folk klara sig själva eller att behandla dem illa inom ramen för vår unkna utlänningspolitik?

Andra påstår att invandrare inte skulle kunna klara sig på egen hand. Dumheter! Det handlar om människor som ofta flytt från krig och granatregn. Andra har lyckats fly från grymma diktaturer. De har på egen hand tagit sig ända till Sverige. Det är klart att de kan ta vara på sig själva!

De som kommer hit ber inte om bidrag och en stor byråkatisk administration. De söker en fristad och ett bättre liv. Om vi accepterar människans rätt att bestämma över sitt eget liv - då måste vi också respektera dessa människors val.

Därför bör vi ha öppna gränser. Alla har lika värde oavsett ursprung. Folk skall få bo där de själva vill. Allt annat är främlingsfientlighet - om än skapad av missriktad välvilja.

---