Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Upp stiga orden!

En i många sammanhang refuserad text.

Säger du att "alla människor har lika värde" - då kommer varenda kotte i det politiska Sverige att nicka instämmande. Vid högtidliga tillfällen, till exmepel i regeringsförklaringen, dammar man gärna av och använder denna fras. Ja, principen är till och med så viktigt att den är inskriven i grundlagen.

Men lika välputsad som principen om alla människors lika värde är - lika lite betyder den i verkligheten.

Det som gör det hela så komplicerat är att det handlar om principer samtidigt som politiker är inblandade. Politiker tycker i själva verket inte alls om principer. Sådana begränsar nämligen deras handlingsfrihet. Då är maktkampen betydligt viktigare för dem.

Det är därför vi kan se hur regering och opposition i tyst samförstånd gör karottunderlägg av principen om alla människors lika värde. Istället skiljer man stup i ett på folk och folk.

Är du kosovoalban istället för svensk, då får du inte bo och arbeta här. Är du bög istället för hetrosexuell, då skall dina samlevnadsformer med andra regleras efter speciella föreskrifter. Är du ung man, då kan militären tvinga dig till ett år av tvångsarbete - vilket tjejerna slipper. Är du invandrare, då särbehandlas du dagarna i ända. Hur rimmar detta med frasen om alla människors lika värde? Hur menar politikerna att de garanterar allas lika rättigheter genom att jämt och ständigt skilja på folk och folk?

Resultatet blir inte sällan helt skruvat. Till exempel försöker regeringen öka jämställdheten mellan kvinnor och män genom att - just det - ha olika regler för kvinnor och män. Rättvisa, rättsäkerhet, grundläggande mänskliga rättigheter och logik åker på så sätt rakt ner i vasken.

Vissa partier, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, har i och för sig ett historiskt förflutet av att skilja på folk och folk. I hundratals år har man ställt arbetare mot borgare, proletariatet mot bourgasin, i klasskampens namn. Så där finns utan tvivel en tradition av att värdera människor olika.

Märkligare är det då att se politiker som kallar sig själva liberala eller konservativa ställa upp på samma politik. De har ju en mer rättighetsbaserad idéhistoria och de har genom åren ofta stått upp för värden som till exempel rättssäkerhet. Därför tycker jag personligen att det är värre när en borgerlig politiker särbehandlar människor än när en socialist gör det. För borgaren borde veta bättre. I hans fall kan det i princip bara vara fråga om oförstånd eller ren nedrighet.

Skall man respektera allas lika värde, på allvar, då borde man inte bara garantera alla lika rättigheter. Fär att ta principen ett steg längre borde man även repektera alla människors olika livsval i stort och smått. Alla människor är nämligen olika. Vi har olika förutsättningar, intressen och krav. Därför borde vi få göra våra egna val istället för att tvingas in i politiskt fastlagda standardmallar.

Men det kommer politikerna aldrig att gå med på. Deras affärsidé är ju att bestämma över folk. Varje dag går de till jobbet med den uttalade arbetsuppgiften att bestämma lite till över alla oss andra. Vem tror på allvar att våra politiker frivilligt skulle minska sin makt? Vem tror att de på egen hand skulle inse att det vore mer av verklig demokrati att låta folk bestämma över sina egna liv - snarare än att stifta otaliga lagar och förordningar?

Tänk på det nästa gång du hör de vackra orden i de politiska högtidstalen. De är bara varm luft!

---