Stäng detta fönster för att komma åter till huvudsidan.

E-post:
hax@bahnhof.se

Adress:
Box 5367
102 49 Stockholm

www.henrik-alexandersson.se

Ständigt denna moralpanik.

Publicerad i FNA 2002.

Häromveckan skällde jag på börsen. Och börsen skällde tillbaka. Jag var förbannad för att OM Stockholmsbörsen, enligt media, infört en policy som utesluter företag som sysslar med till exempel porr. Möjligen hade jag dämt upp en hel del irritation på grund av att den svenska börshandelns aktörer under lång tid försökt göra livet surt för porrkoncernen Private. Det är ett jävla ofog. Jag skall strax förklara varför.

Snabbt kastade sig OMs pressavdelning över mig och hävdade att jag var slarvig och ohederlig i min argumentation. OMs VD, Per E Larsson, hade inte alls sagt nej till porr. Han var minsan felciterad i självaste Svenska Dagbladet - och jag skulle veta hut!

Nå, vad hade då OM-chefen sagt? Låt oss istället citera Dagens Industri, den här gången. Enligt DI säger Larsson "Berth Milton har inte försökt notera Private på Stockholmsbörsen. Men tidigare hade vi inte kunnat stoppa företaget om det uppfyllt övriga krav för notering. Med den nya generalklausulen är jag, personligen, övertygad om att vi skulle säga nej." Slut citat.

Wow. Det var ju ehhh... en våldsam skillnad. Man har inte sagt nej till porr. Men man tänker göra det om man får frågan. Hårklyverier!

I sak står min kritik alltså kvar. OM Stockholmsbörsen är moraltanter och Prussiluskor som hotar såväl sund, fri sexualitet som yttrandefriheten. Sedan får OMs pressavdelning bli hur arg den vill. Saken är kristallklar - OM försöker pådyvla alla andra sin egen mossiga moralsyn.

Nu är OM Stockholmsbörsen, förvisso, ett privat företag. Det får göra i stort sett vad det vill. Det får låta sig vägledas av unkna principer, moralpanik, slutenhet, fördomar, rädsla och okunskap - om det vill. Men - och detta är viktigt - bara för att folk och företag har rätt att vara idioter, så slipper de inte undan kritik. Idioti skall alltid belysas och offentligt och grundligt hånas!

När man är den dominerande aktören - i princip en institution - vad gäller svensk aktiehandel - då tror jag dessutom att det vore bra business att vara öppna, toleranta och verka för mångfald. Även som eventuell aktieägare i OM tycker jag alltså att moralpaniken är affärsmässigt tveksam. Mycket tveksam.

I Sverige är porr något fult, skambelagt, tabu och suspekt. Det finns egentligen inga objektiva grunder för denna moralpanik. Istället handlar det om att Maggan Winberg, Inger Segelström, Per E Larsson och de andra kärringarna har en åsikt. De ogillar porr. De tycker nakenhet är obehagligt. De känner sig obekväma med sund, glad, frustande sex. Denna snäva, tråkiga syn vill de pådyvla alla andra.

Men det är som sagt bara en åsikt. I till exempel Tyskland är det inget konstigt eller skamligt att vara företagare i porrbranschen. I princip är det ingen som bryr sig. Så skulle det även kunna vara i Sverige - om det inte vore för alla affekterade och uppjagade moraltanter och smakpoliser.

Men istället för att verka för öppenhet och tolerans går OM Stockhomsbörsen åt andra hållet. Man inför en moralkodex som innebär att man bannlyser porrbranschen, bara för att man inte gillar den. Den egna insnöade moralen upphöjs till norm och rättesnöre för alla. Det finns bara rum för en åsikt, en tolkning och en "sanning".

Porr är i grunden en viktig principiell fråga. Det handlar om yttrandefrihet. Frågan är om man skall kunna stoppa trycksaker och filmer bara för att man personligen ogillar dess innehåll? Det är detta som är det öppna samhällets lackmus-test. I ett öppet samhälle försvarar man det fria ordet och yttrandefriheten - även när man själv ogillar det som trycks, sägs och visas.

Men Sverige är inte ett öppet samhälle. I vart fall har vi ingen större trovärdighet på området. Här är det moralpanik och tillfälliga opinionsstormar som avgör hur mycket yttrandefriheten råkar vara värd för dagen. Ett tv-program, några tidningsrubriker och en upprörd sossetant - sedan kan några av våra mest grundläggande fri- och rättigheter åka ut genom fönstret.

Eller, som i det aktuella fallet, en nypa politisk korrkthet för att hålla staten på gott humör - sedan stängs i princip den svenska aktiemarknaden för alla som vill söka kapital för att producera trycksaker eller filmer som innehåller vuxna människor som frivilligt har sex.

Nu finns förvisso Private-koncernen på den amerikanska Nasdaq-listan. Köp gärna porr-aktier där. De går betydligt bättre än pensionsfonderna, om man säger så. Så Berth Milton klarar sig säkert. Men samtidigt förvägras han möjligheten att söka kapital, om man jämför med andra företagare. Den svenska smakpolisen säger nej. Och alla andra porrföretag vet redan nu att de de är oönskade och svartlistade hos Stockholmsbörsen.

Frågan moraltanterna borde ställa sig är följande: När är de eventuella riskerna med pornografi störst? Är det när den produceras av börsbolag med god insyn, som har medias ögon på sig? Eller är det när den produceras av flåsande frifräsare i en källarskrubb? Vill man ge dem som arbetar i porrindustrin bättre villkor, vill man minska risken för övergrepp, vill man minska riskerna för smittspridning - ja, då bör man snarare uppmuntra porrföretag att gå in på börsen än att utestänga dem.

---